Perfect picture..

Forever young..

Kommer ni ihåg förr i tiden, när man var runt 10 och hade byxorna runt naveln? Man var killen som spelade fotboll varje rast. När sommaren kom så låg man i plurret timvis varje dag, oavsett om det var 15 eller 20 grader i vattnet. När vågorna var så ”stora” som hela en meter, då försökte man likna en delfin, eller om man var lite coolare, en haj.
Idag var precis en sådan dag. Dock med lite ändringar..
Det var snarare 23 grader i vattnet än 15
Vågorna var inte någon fjuttig meter, utan snarare 3
Att leka haj känns rätt beight, när man vet att de riktiga hajarna ligger någonstans utanför. Troligen skrattar dom också.

Men att få känna sig som 10 igen och leka i vattnet är en helt underbar känlsa. Att bli totalt uppäten utav en monstervåg kan jämföras med att åka fort i bil, flyga (om man nu är lika cool som mig och kan det) eller rulla ner för en jättebrant backe i bara strumpor. Om du skulle lyckas med att trycka in dig i en tvättmaskin och sedan be en kompis snurra igång maskineriet, så skulle det nog kännas likadant.

Att sedan få krydda dagen med ett ”shark alarm” är ju aldrig fel! Och för alla som inte förstår vad ett shark alarm är, så är det helt enkelt så att det finns en/flera hajar i närheten av stranden, som antagligen är väldigt hungriga. Dessa hajar.

Be right back..

/A

Good morning..

Att ställa klockan på 06,00 när man är på semester hör inte direkt till vanligheterna. Men idag, dagen då åttondelsfinalerna i Champions League skulle till att avgöras, så var det ett måste. Dave, stort Manchester United-fan som han är, var redan igår helt till sig och gick och la sig ”tidigt” för att kunna vara pigg när matchen började. Jag, Ville och Jon nappade inte riktigt på detta, utan satt, som vanligt, uppe långt in på småtimmarna med våra små vita skönheter och nätverkade med omvärlden.
Med två timmars sömn i kroppen lyckas vi iallafall ta oss upp och möts av en underbar soluppgång. Det var som bäddat för en perfekt fotbollsmatch. Och givetvis blev det så! För att skryta lite, så sa jag 2-0 till UTD och att Vidic skulle göra första målet. Givetvis sa jag att Ronaldo skulle göra andra.

Några sover, en åkte till Canberra, några surfar och jag ska jobba.
Out, /A

Livin’ a Movie..

And rain keeps falling..

Precis som titeln säger, så faller regnet, och det tycks inte sluta…

Vad gör man då down under när vädret är detsamma som hemma? Fast tja, det är 26 grader och 23 grader i vattnet, så me like it. Jag menar, surfa kan man ju försöka göra ändå! Tror inte direkt att mina chanser förbättras eller försämras av att det är lite grått och lite droppar kommer då och då. Vädret gör det även utmärkt för lite sightseeing, så jag besökte Oceanworld här i Manly. Det är precis som namnet antyder, oceanworld. Man får se lite fisk, lite reptiler, mycket haj och lite sköldpaddor. Det absolut coolaste med att se dessa djur, är att alla finns här i vattnet utanför Manly, (bortsett från reptilerna, som givetvis är lantisar). Väldigt skönt att se hajarnas sköna gaddar och veta att de hela tiden ligger och lurar ute i det stora blå, suktande efter lite människokött.

Medans jag roade mig med att gå runt bland alla havets kulörer, så lirade mina roommates monopol.. Också ett sätt att fördriva dagen på, dock ej det bästa!

Min kära vän Vilhelm kom nyss med en helt underbar nyhet. Om hans väderapp har rätt, så ska det vara sol hela veckan. En Appleprodukt kan inte ha fel…

Slut, ut.. /A

In a land down under..

Väldigt många mil från Sverige, men känner mig ändå som hemma. Vad finns det att klaga på, när man har en lägenhet 40 sekunder ifrån Manly Beach? Kanske på att köket inte är så stort, men kök har ändå aldrig varit min grej. Okej, duschen är väl inte den bästa heller, men duscha? Havet ligger ju fortfarande som sagt bara ett stenkast ifrån lägenheten. Som min room mate Vilhelm så snyggt sade när jag kom hit, tittar man riktigt riktigt noga, så har vi havsutsikt! Man får titta väldigt noga.. Men nog ska det gå! Visst, att vi bor 6 personer i en 4bäddarslya kanske låter osoft, men vi har det mysigt. Sjuka Vilhelm har fått en säng, ja han är sjuk. Bokstavligen. Man brukar ta hål i örat, men han har på något sätt lyckats få ett hål i trumhinnan, kanske lite på fel ställe! Höger öra dessutom, väldigt passande nu till Gayparaden som startar här i Sydney imorgon… Jag och Jon delar med glädje säng, Dave har en säng och resterande Charles och Alex splittar på en säng.

‘Nära havet vill jag bo..’, som Uffe hade sagt.

En sak som är lite kul här nere, är att dom börjar lägga fram fodrade tjocktröjor och höstjackor, och det finns även många som går runt i tjockare tröjor, när en själv glider runt i kortbyxor nästintill dygnet runt. Fast.. Det är kanske som att en skön snubbe från Murmansk skulle komma till Sverige på sommaren och kanske ligga och sola? Vem vet, snubben från Murmansk kanske.

I onsdags så var jag och Jon på en liten utflykt till Blue Mountains som ligger ca 2 timmars bussresa ifrån Sydney. En väldigt trevlig heldag till Australiens ”Grand Canyon”, som dock kändes många gnuttor pensionäraktig, då nästintill alla på vår guidade lilla tripp var av årgång ; äldre. En skön gubbe jämte oss på bussen satt lite lugnt och sjöng med i låttexter som spelades på radion, men jag tror aldrig han har hört låtarna förr, för ”hans version” av låtarna tycktes komma lite efter orginalet. Han var lite av ett dåligt eko kan man säg.
Efter att ha genomfört denna dag av många steg och små tillgjorda skratt, så var vi tvugna att ta båten från Olimpic Garden tillbaka till Manly, med båtbyte i Circular Quay. Åka båt i Sydneys hamn, eller runt om i Sydney överhuvudtaget, är ett måste!

Nåväl, bilder får nog vänta, vi fick tillbaka internetet idag till lägenheten, och efter som att dom är, ska inte säga korkade, men dom är inte smarta när det gäller internet här. Man får surfa för ett visst antal gb i veckan, totalt värdelöst.

Well, time for some sleeping lessions in Australia…

Jag är tillbaka när ni vill att jag ska vara tillbaka.

/A

Mr. Gudmund is back..

Efter 23 timmar i en underdimentionerad buss, därav 3 timmars sömn, nådde vi vårt mål runt 07.00 på lördagsmorgon. Då var det bara att slänga i sig lite frukost, knäppa pjäxorna och ge backen exakt vad den förtjänade. 

Kan inte säga att det var min livs skidåkning som jag visade upp, men med tanke på diverse småskavanker, såsom knäont och för lite sömn, så var det godkänt. Lägg där till att snön föll, något som ögat inte direkt är så vant vid! 

Nu till ”Grej of the Day”!! 

 

Helt ovetande kom vi till Bad Gastein i morse, och såg att dom hade byggt upp en bana, med hopp i stan. Lite senare, efter att vi sett lite affischer mm, så förstod vi att det rörde sig om inte mindre än ; ”Red Bull Playstreets”, Freestyle Skiing. En riktigt skön tävling som bjöd på en del sjuka tricks, ett av de sjukare var, som kommentatorn sa, ”ZUUUPERMAAN Front Flip!!”, då Paddy Graham bokstavligen flög like Superman och som grädde på moset avslutade med en front flip. Epic!! I startfältet fanns två svenskar, Oscar Scherlin, som var regerande mästare och Kim Boberg. Övrigt startfält finner ni här; 

http://www.redbull.at/playstreets_en#page=ArticlePage.1227532555478-887982091.2

Det var även någon random där som hette Jon Olsson… SINNES!!!

Tyvärr så får jag meddela hur det slutade någon annan dag.. Tydligen så håller inte tygskor, stickade vantar, stickad mössa och ett par chinos i -10 och lite lätt snöfall…

Tillbaka när ni som mest anar det.

Fred ut!

/A

Ring Of Fire..

Helgens vinare medförde en fruktansvärd förkyldning som inte tycks vilja försvinna. På fredag åker jag till Österrike, närmare bestämt Bad Gastein, för att åka skidor, och där krydda upp min förkyldning till fullo. 

Man kan jämföra Sverige lite med mina resmål, då det i Bad Gastein snöar ganska rejält, vilket det säkert gör i Norra Sverige med. I Sydney regnar det idag, vilket det gör större delen av året här i Varberg, och vem kan undgå och höra om de sinnessjuka bränderna i de södra delarna av Australien, vilket kan jämföras med våra, lite tamare händelser i Rosengård. 

Långsökt eller inte?

 

Det där med lågorna i söder gör mig faktiskt lite orolig. Rubrikerna skriker ”STÖRSTA FÖRÖDELSEN PÅ 150 ÅR”. Det enda coola med detta är att man får uppleva den ”största förödelsen” på hyfsat, eller ah, jävligt nära håll. Fast, om det skulle sluta brinna, så skulle jag inte bli ledsen. Men å andra sidan så går man miste om en ganska så ”intressant” historia att berätta för sina barnbarn, och med lite krydd, så skulle man kunna framstå som en pensionerad superhjälte. Tänk er, du sitter i din gungstol med ett gäng kids vid fötterna, och du drar din rövarhistoria om ”När jag var i Australien 2009…”.

Kidsen skulle bli coolast på dagis.

fred ut.

/A

My Life, Your Entertainment..

Okej, min förra post gav lite väl mycket ”hate”-känlsa. Ärligt talat så är jag galet laddad för att först köra skiten ur mina skidor och sen köra skiten ur en framtida surfbräda. Alltså, först en galen resa till Österrike, och sen ”down under”, till Australien. Kontrasternas resor,

”minus 10 vs. plus 30″

”pjäxor vs. flipflop”

”skidor vs. surf”..

Listan kan göras oändlig, men över det hela taget så vinner nog Australien, en vecka i kylan får räcka,  för lite mer än 3 veckor i värmen, det går inte att slå.. Jo skulle vara om det var 4, 5, 6, 15, eller 20 veckor i värmen..

Men för att citera någon, ”Varberg går bara inte att missa i April”. 

 

My life your entertainment. Enjoy.
A

Coldest Winter..

Eftersom att jag snart ska bege mig utanför Sveriges och Skånes gränser, så skulle man kunna tro att jag skulle haft en liten fin, tickande klocka, som visade när mitt plan lyfter. Tyvärr, den har jag i min Dashboard, för jag är inte den där killen, som skriver ; ” 6 dagar kvar gumman!!! Älskar dig, faaan va kul vi ska ha!!!!!”. Lite för att jag inte ska åka med någon gumma, lite för att det känns ”taget”, lite för att jag åker själv, men mest för att ”Who cares? I’ll be back when the sun rises anyway ”. 

Nåja, innan man öppet kan säga att man inte befinner sig på svensk mark, så måste helgen förbrukas. Detta med lite Il Nostro och trevligt sällskap! 

 

Fred ut! 

A